“Var använde jag den senast? Hmmm… Jo, jag klippte ju ner det där slyet där” — men där ligger inte sekatören. “Tydligen tog jag den med mig nånstans… Vart gick jag sen”? Så går funderingarna, och helt plötsligt ligger sekatören där, på en helt omotiverad plats. SUCK. När skall jag lära mig…
Ett par som skötte sin trädgård upp i hög ålder byggde ett antal viloplatser i sin rätt stora trädgård. De här platserna såg ut som enkla busshållplatskurer, finurligt vända för att ge sol, lä och skugga olika tider på dygnet. Och på varje viloplats fanns en korg med alla småverktyg som kan behövas. Smart. När de hade använts var de disciplinerade nog att sätta dem tillbaks i korgen. Det där kunde man utveckla med färger,figurer, namn… Blå verktyg i Blåsippan nära dammen, blommiga verktyg i blomstergården vid den stora blomrabatten…
Och så finns det trädgårdsförkläden med finurliga fickor. Hantverkare tillverkar dem av alla sorters material, t.ex. av gamla jeans. Stadiga, bra, och med lämpligt stora fickor. Kommersiella, masstillverkade, finns av alla de slag. Det behövs “tarraband” för en del fickor, kanske bättre “lås” för andra. Fungerar bäst när man mest går upprätt och ser ett ogräs här, en spretande kvist där, något som behöver luckras upp i hastigheten. För mig som kryper, står på knä, sitter på rumpan, står dubbelvikt o.s.v. fungerar de inte så bra. Om inte sekatören sticker in i magen så har telefonen halkat ur sin plats.
Jag har min trädgårdshandväska. Från det där trädgårdsflickföretaget. Ett cylindriskt ämbar, fungerar också som pall. Tätt lock, det regnar inte in i det. Där finns sax, sekatör, myrpulver, roshandskar och ett antal andra handskar, en liten frottéhandduk, glasögonfodral, band att knyta upp växter med… Ja, en typisk damhandväska på sitt sätt, Och den har förkläde också, förkläde som jag kan ta bort och vira runt mig själv vid behov. Nu har jag lärt mig samla allt jag behöver i handväskan, ta den med när jag sätter mig i rabatten, flytta den när jag flyttar mig.
Och jag kan snacka i rabatten också. Telefonen halkar inte iväg från sin plats. Blott jag kommit ihåg att ladda apparaten…
Ja, alla har sina sätt, det gäller bara att komma på vad som är passligt för en själv!
Och så gäller det ju att komma ihåg var man har hängt det fina förklädet… Men det är i alla fall större och syns bättre än den där sekatören, som alltid tycks ha fått egna ben och gått och gömt sig.
Skönt att även andra har samma problem, men den där handväskan låter som ett Bra påhitt!