Tuffe vikingen Hagbard Handfaste står mitt i striden, pilarna haglar runt honom. “Jag borde byta yrke”, säger han. “Hur skulle det vara med jordbruk?” frågar hans filosofiskt lagda, något enkla följeslagare. “Nej, det är alldeles för riskabelt”, svarar Hagbard.
Just så känns det nu. Riskabelt. Sommarvärme, hetta, torka, kyla, ösregn, duggiduggregn om vartannat i snart två månader. En bekant jordbrukare sa att han aldrig inlett vårsådden så tidigt och avslutat så sent som i år. Och visst började jag tidigt i rabatterna, trodde jag skulle få allt klart — men lite återstår ännu. Och den rabatt jag började i ser mer än lovligt vildvuxen ut…
Och vätan, den bara fortsätter… Vattna behöver man inte. Och knappast blir det frostnätter heller. Men tomatplantorna står stilla och kurar i kylan, både i växthus och utomhus. Äppelträden blommade rikligt, i slutskedet blev det regn. Så hur blir det med skörden? Ingen vet. Midsommarrosen var praktfull i förrgår, nu står den och hänger med en vit matta under sig. Och ogräsen och gräsmattsgräset frodas i allsköns ro medan jag sitter inne och skriver. Slafs, slafs, säger det när jag klampar ut i gräset…
Odlande är förenat med risker. Man kan aldrig vara säker. Varje år lyckas ändå något. En odlare är glad åt det han får och sörjer inte över det som uteblir. Så sa min vardagskloke far. Kanske Hagbard ändå blev odlare på sin ålders höst. Serietecknaren har inte hunnit dit än. Jag byter ändå inte med Hagbard Handfaste!
Optimist där! Vädergubbarna och vädergummorna hotar med rist för frost också i södra Finland. I går morse var det 4 grader vid samma klockslag. Så tydligen gäller det där med järnnätter i juni fortfarande. Får leta fram fiberduken för att skydda pumpa- och gurkplantorna.
🙂 Riskabelt är det ju nog. Såg lite vitt på salvian i dag… Jag har tydligen vattnat lite för ivrigt. Nu får den stå ensam, långt från de andra och “luftas”. Då man har en liten balkongodling, blir små förluster genast stora. Men skoj är det att prova på! Alla växter passar inte alla odlare.