Jag börjar med att presentera mig: Ny här på bloggen, tack för att jag får vara med. Min tanke är att ströva omkring i Borgås parker, kanske också någon annan stads park, inspireras och fundera om och hur man kan använda samma idéer eller plantor också på balkongen. Ibland blir det något foto från min balkong.
Jag är alltså balkongodlare, cityodlare och allt vad det nu heter. Började med det långt innan det var modernt, då folk mest trodde man hade en skruv lös, eller jaa, många skruvar lösa. Nu är man riktigt trendig, t.o.m. trädgårdstidningar har uppmärksammat fenomenet och det är ju kul. I den här lägenheten har vi bott i fem år och några av växterna har hängt med sedan dess.
Just nu är jag helt uppfylld av midsommarens ljuvhet, och det kyliga vädret bryr jag mig inte alls om. Körsbärstomatplantorna har dock fått en tunn säck runt sig, för just detta år då sommaren tydligen blir sval, så bestämde jag mig naturligtvis att vara utan något fult “hökkeli“bygge av plast… Jag pollinerar tomaterna med pensel, så det blir tomater trots “täcket”.
Midsommarens romantiska ljuva färger med ståtliga prästkragar, doftande älggräs, näva och allt annat återfinns också på min balkong. Många tycker att den finska sommaren har alltför bleka färger, men jag uppskattar det skira och ljuva. Det passar midsommaren till.
Visst finns det färg också i naturen. Blåklint t.ex. Och sen i juli är det rosorna, senare solrosorna m.m. Just nu är de vackra lupinerna ställvis så många att de bildar ett nästan ogenomträngligt hav på gott och ont. För den som gillar lupiner, men inte vill att de ska sprida sig vidare ut i naturen, så fungerar tipset med att ta bort fröställningarna ganska bra. Sen finns det också sterila sorter i handeln, i gult och rött t.ex. Jag tror nog att lupiner skulle passa för krukodling, om man bara har tillräckligt med sand+grus i krukan. (Mer information om växter man kan försöka hålla hårt så de inte smiter finns t.ex. här Finlands naturskyddsförbund.)
Så hur ljuva färger har jag då på min balkong? Min vita syren har nyss slutat blomma. Den var tidig i år. Drottningen just nu är Mårbackapelargonen och kronprinsessan är den rosa minirosen. Men mest stolt är jag över min näva. Det är första året den blommar så här underbart, som ett moln i skiraste lila! Vackra småprinsessor är gräslöken, smultronblommorna och den söta nejlikan jag fick i present.
Min näva fick komma upp från balkonggolvet till bordet för gruppfoto. Näva, Mårbackapelargon, miniros, TinyTom-tomat i miniväxthus, brokbladig salvia, smultron, ampeltomat, lupiner i vas, kärleksört, gräslök, sallat och nejlika på mitt balkongbord. Resten får ni se någon annan gång.
PS. Mina barn åt de första jordgubbarna och smultronen i dag. Det blir ingen stor skörd, men dess mer uppskattade små smakupplevelser.
Trevlig midsommar!
I slutet av 1970-talet, när jag började odla mat på allvar, då var jag verkligt “out”. “Varför slita och vara bunden hela sommaren, när allt kan köpas från butiken?” Nu är jag kanske helt “in”, precis som du, Sussi. Balkongodling är främmande för mig, blir det inte tidvis för hett? Åt vilket håll är din balkong? Sydost? Väster?
Vi är riktiga trendnissar! 😉
Visst är det svårt att balkongodla. Det svåraste är vattningen under vårvintern och våren. Många plantor har antingen möglat eller torkat under åren, så det är definitivt learning by doing som gäller. Min balkong är fruktansvärt kall på morgnarna, vilket t.ex. tomaterna inte alls gillar. Jag har därför styrox under krukorna också på sommaren. (Och vinterstövlar på mig då jag dricker morgonte.) Efter kl. 13 börjar solen titta in på allvar och sen har vi sol ända till kvällen. Varma dagar kan hettan bli långt över 30 grader. Då gäller det att känna efter i myllan, oftast inte vattna trots att bladen svettas och hänger, och helt kallt vänta till kvällen med ev. vattning.