Ja löken, den löken…

Men lök är inte sär­skilt dyrt, och finns till­gäng­lig i buti­ker­na året om”. Så läs­te jag i en tid­nings träd­gårds­bi­la­ga för X år sedan. “Lök är lättod­lad”, stod det tidi­ga­re i tid­ning­en. Och senare:“Därför är det inte spe­ci­ellt lön­samt att odla lök själv”.

Jaha, tänk­te jag, och påta­de ner min “vita” och röda lökar, tug­ga­de på en gräslöks­stjälk och und­ra­de över var­för det inte finns luft­lök mera, luft­lök som vi hade där­hem­ma i min barn­dom. Den var så rolig med sina små goda topp­lö­kar, t.o.m. i fle­ra våning­ar. Nåja, det blev kine­sisk gräslök (i växt­hu­set, för tidi­ga­re skörd), och sal­lads­lök i fle­ra omgång­ar sen. Mina för­sök med jät­te­lök har inte fal­lit väl ut, men det bryr jag mig inte om.

Nu sök­te jag på både svens­ka och fins­ka nät­si­dor om luft­lök. Verk­ligt intres­sant. På en svensk sida kon­sta­te­ra­des lakoniskt:“utsäde finns inte i han­deln”. Och på ota­li­ga fins­ka dis­kus­sions­fo­ra berät­tar skribenterna:“Jag har fått av min gud­mor, som fått av en tant, som fått av…”. Verk­li­gen en lök som för­ö­kar sig utan kom­mer­si­ell inbland­ning, ver­kar det. Skall hål­la ögo­nen öpp­na på träd­gårds­mäs­san i Stock­holm — fastän jag har lite luft­lök nu. Min man kan verk­li­gen inte kom­ma ihåg hur han har kom­mit över den. Han använ­der främst stjäl­kar­na, och klip­per man av dem så får man ju ing­en luft­lök!

Den tid jag var häst­skit­pro­du­cent leve­re­ra­de jag sådan natur­dy­na­mit till en vit­löks­fan­tast i byn, han för­såg hela sin släkt med vit­lök. Sto­ra, smak­li­ga lökar bjöd han på. Nume­ra odlar vi ock­så vit­lök med sam­ma natur­li­ga kraft­gi­va­re. En bekant bad om en någ­ra klyf­tor en gång, eftersom han skul­le ha gäs­ter på mat, han hade glömt inhand­la vit­lök. Maten lär ha bli­vit oför­glöm­lig. Vit­löks­stark.  Det är skill­nad på 2 klyf­tor och 2 klyf­tor…

I som­ras besök­te vi en mera pro­fes­sio­nell vit­löksod­la­re. Hon öser gräs­klipp och gräs­klipp på sina lökar, minst 20 cen­ti­me­ter. Hen­nes lökar är ock­så sto­ra, gran­na, smak­li­ga. Och går åt.

Läs­te för­res­ten om luft­lö­ken, att den var årets “maa­ti­ai­nen” 2002. Hur över­sät­ter man det ordet? Oför­äd­lad—

Dela med dig…

2 reaktioner på ”Ja löken, den löken…”

  1. Det finns en för­e­ning som heter Maa­ti­ai­nen ry, de använ­der som svenskt namn på för­e­ning­en “Det lant­li­ga kul­tur­ar­vet”. Säger ju något om vad det gäl­ler… Det är just den för­e­ning­en som väl­jer årets “maa­ti­ais­kas­vi”. I år är det krollil­ja, Lili­um mar­ta­gon.

    Då man talar om hus­djur används ock­så ordet “Maa­ti­ai­nen”, då över­sätts det med lant­ras.

    1. Tack för det! Men mås­te nog med­ge att jag ibland avun­das fins­ka språ­kets smi­dig­het i ord­ny­bild­ning…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.