7 april, vi har vår i luften (var har ni er…). Så känns det idag, likaså igår. Det senaste (sista) snötäcket som ramlade ner 30 mars, minst 15 centimeter, medförde blöta på ytan, en blöta som inte riktigt går nedåt ännu. Solen ångar upp den, men den glimtar till bara då och då. Och här utanför fönstret ligger en präktig driva kvar, nedramlad från garagetaket. Den lilla gräsmattan är alltför blöt för att kunna åtgärdas.
Så vad gör man? Petar lite i täcket i rabatterna, och vad hittar vi där? Pionerna kan anas, dillpionerna och trädpionerna är igång. Tazetterna sticker upp under och lite genom de skyddande fjolårsfunkiabladen. En och annan annan lökväxt gör en uppstickare. Ännu är det för tidigt att börja krafsa i.

Men man kan krafsa på. Sällan har jag varit så glad åt min käraste största sopskyffel som igår. Hur skulle jag annars ha fått bort resterna av den avkapade björken utan att störa gräset alltför mycket. Sen får stora studiga karlar säga så fnysande de vill om kärringskottkärra med två hjul och stödhjul som det inte ryms så mycket i. Den är med mig i trädgården som en trogen hund. Låg och bra att direkt slänga ogräs i. Manövreras med en hand vid behov. Ställbara skalmar gör att man lätt flyttar stora blomkrukor och annat tungt med den också.
Och så kan man ju härja med vesur, japansk såg och dito sekatör. Ett arbete jag blir som besatt av när jag väl kommer igång. Därför har jag vilodag idag, beter mig delvis som asaguden Oden. En kvist träffade mitt vänstra öga, och med min kropps sentändning satte värken och tårkanalerna igång först efter tolv timmar. En svart piratlapp skulle passa bra just nu, medan jag drömmer om fröpåsarna.