7 april, vi har vår i luf­ten (var har ni er…). Så känns det idag, likaså igår. Det senas­te (sista) snötäc­ket som ram­la­de ner 30 mars, minst 15 cen­ti­me­ter, med­för­de blö­ta på ytan, en blö­ta som inte rik­tigt går nedåt ännu. Solen ång­ar upp den, men den glim­tar till bara då och då. Och här utan­för fönst­ret lig­ger en präk­tig dri­va kvar, ned­ram­lad från gara­ge­ta­ket. Den lil­la gräs­mat­tan är allt­för blöt för att kun­na åtgärdas.

Så vad gör man? Petar lite i täc­ket i rabat­ter­na, och vad hit­tar vi där? Pio­ner­na kan anas, dill­pi­o­ner­na och träd­pi­o­ner­na är igång. Tazet­ter­na stic­ker upp under och lite genom de skyd­dan­de fjol­års­fun­ki­ab­la­den. En och annan annan lök­växt gör en upp­stic­ka­re. Ännu är det för tidigt att bör­ja kraf­sa i.

Men man kan kraf­sa på. Säl­lan har jag varit så glad åt min käras­te störs­ta sop­skyf­fel som igår. Hur skul­le jag annars ha fått bort res­ter­na av den avka­pa­de björ­ken utan att stö­ra grä­set allt­för myc­ket. Sen får sto­ra stu­di­ga kar­lar säga så fny­san­de de vill om kär­ringskott­kär­ra med två hjul och stöd­hjul som det inte ryms så myc­ket i. Den är med mig i träd­går­den som en tro­gen hund. Låg och bra att direkt slänga ogräs i.  Manö­vre­ras med en hand vid behov. Ställ­ba­ra skal­mar gör att man lätt flyt­tar sto­ra blom­kru­kor och annat tungt med den också.

Och så kan man ju här­ja med vesur, japansk såg och dito seka­tör. Ett arbe­te jag blir som besatt av när jag väl kom­mer igång. Där­för har jag vilo­dag idag, beter mig del­vis som asa­gu­den Oden. En kvist träf­fa­de mitt vänst­ra öga, och med min kropps sen­tänd­ning sat­te vär­ken och tår­ka­na­ler­na igång först efter tolv tim­mar. En svart pirat­lapp skul­le pas­sa bra just nu, medan jag dröm­mer om fröpåsarna.