Dedicerat till Amatörträdgårdsodlaren 4/2015…
Grönsakslandet var utlokaliserat till en åker, Hagalandet, en dryg kilometer hemifrån i många år i slutet av förra årtusendet. Åkern var lerig, greparna blev tandlösa en efter en. Nya, stadigare och tyngre inhandlades. Den nyaste jobbar nu på sin tredje plats.
Egenproducerad hästskit levererades till åkern i tjocka lager, höst och vår. Traktor plöjde och harvade. Efter några år blev det märkbart resultat. Helt plötsligt gick det att dra upp kvickroten (langråotin, vitrotn), med vidhängande halvmeterlång jordstock. Luckrandet mellan odlingsraderna började fungera utan pust, stön och kraftord. Första odlingsåret fanns ingen annan råd än att enbart klippa bort ovannämnda ogräs´ överjordiska delar.
Jag hade blivit biten av broccoli och tyckte att grönkål var vacker (och hälsosam). Ingendera hade lyckats på den egna skogstomten. Min teori var att där fanns för många träd och otillräckligt med växtunderlag. Och snart nog började bevisen komma i Hagalandet. Ena veckan anade jag broccoliknoppar. Följande vecka hade alla tio plantor perfekta, fullständigt butiksdugliga, stora, väl förgrenade färdiga “knoppar” att använda. För att inte tala om efterskörden, som formligen kom som svampar efter regn. Ingen som helst ohyra av något slag. Jag tröttnade inte på den här grönsaken. Är lika förtjust ännu. Grönkålsodlingen upphörde dock relativt snabbt. Blev för stora, träiga. Inte goda…
Bevisen: Kål gillar ordentligt luftombyte. Högt i tak, inga väggar, inga skuggor. Så var förhållandena på åkern vid ån. Morötterna blev stora, purjon nästan armstjock. Potatisarealen måste minskas för att anpassa tillgången till efterfrågan. Jordärtskockförsöket stannade vid ett år “Halva byn” fick hjälpa till med att äta upp skörden.
Efter en hel del skogsavverkning, bortgrävande av stenar, några traktorlass sandig åkermylla, några kubikmeter torv och hästskit, hästskit flyttades odlingarna till skogstomten igen. Skörden inte lika häftig, men bra. Bevisningen slutförd.
Epilog: Sommaren efter hemförflyttningen av grönsakslandet var extremt torr. Bonden odlade korn på hela åkern. På platsen där Hagalandet funnits var grödan 20–30 cm högre, kraftigare och med större ax. Bonden började överväga sina odlingsmetoder.