Dedi­ce­rat till Ama­tör­träd­gårds­od­la­ren 4/2015…

Grön­saks­lan­det var utlo­ka­li­se­rat till en åker, Haga­lan­det, en dryg kilo­me­ter hem­i­från i många år i slu­tet av för­ra årtu­sen­det. Åkern var lerig, gre­par­na blev tand­lö­sa en efter en. Nya, sta­di­ga­re och tyng­re inhand­la­des. Den nyas­te job­bar nu på sin tred­je plats.

Egen­pro­du­ce­rad häst­skit leve­re­ra­des till åkern i tjoc­ka lager, höst och vår. Trak­tor plöj­de och har­va­de. Efter någ­ra år blev det märk­bart resul­tat. Helt plöts­ligt gick det att dra upp kvick­ro­ten (lan­gråo­tin, vitrotn), med vid­häng­an­de halv­me­ter­lång jord­stock. Luck­ran­det mel­lan odlings­ra­der­na bör­ja­de fun­ge­ra utan pust, stön och kraft­ord. Förs­ta odlingså­ret fanns ing­en annan råd än att enbart klip­pa bort ovan­nämn­da ogräs´  över­jor­dis­ka delar.

Jag hade bli­vit biten av broc­co­li och tyck­te att grönkål var vac­ker (och häl­so­sam). Ing­en­de­ra hade lyc­kats på den egna skogs­tom­ten. Min teo­ri var att där fanns för många träd och otill­räck­ligt med växt­un­der­lag. Och snart nog bör­ja­de bevi­sen kom­ma i Haga­lan­det. Ena vec­kan ana­de jag broc­co­lik­nop­par. Föl­jan­de vec­ka hade alla tio plan­tor per­fek­ta, full­stän­digt butiks­dug­li­ga, sto­ra, väl för­gre­na­de fär­di­ga “knop­par” att använ­da. För att inte tala om efter­skör­den, som form­li­gen kom som svam­par efter regn. Ing­en som helst ohy­ra av något slag. Jag trött­na­de inte på den här grön­sa­ken. Är lika för­tjust ännu. Grönkåls­od­ling­en upp­hör­de dock rela­tivt snabbt. Blev för sto­ra, trä­i­ga. Inte goda…

Bevi­sen: Kål gil­lar ordent­ligt luftom­byte. Högt i tak, inga väg­gar, inga skug­gor. Så var för­hål­lan­de­na på åkern vid ån. Moröt­ter­na blev sto­ra, pur­jon näs­tan armstjock. Pota­ti­sa­re­a­len mås­te mins­kas för att anpas­sa till­gång­en till efter­frå­gan. Jord­ärt­skock­för­sö­ket stan­na­de vid ett år “Hal­va byn” fick hjäl­pa till med att äta upp skör­den.

Efter en hel del skogs­av­verk­ning, bort­grä­van­de av ste­nar, någ­ra trak­tor­lass san­dig åker­myl­la, någ­ra kubik­me­ter torv och häst­skit, häst­skit flyt­ta­des odling­ar­na till skogs­tom­ten igen. Skör­den inte lika häf­tig, men bra. Bevis­ning­en slut­förd.

Epi­log: Som­ma­ren efter hem­för­flytt­ning­en av grön­saks­lan­det var extremt torr. Bon­den odla­de korn på hela åkern. På plat­sen där Haga­lan­det fun­nits var grö­dan 20–30 cm hög­re, kraf­ti­ga­re och med stör­re ax. Bon­den bör­ja­de över­vä­ga sina odlings­me­to­der.