Syre­ner­nas beru­san­de doft är näs­tan för­bi, men någon dag kanske man ännu kan nju­ta av de tunga blom­kla­sar­nas skön­het.

  En gam­mal stu­ga med moss­be­lu­pen trap­pa dold under shers­mi­ner, vad kan se mer roman­tiskt ut

Mid­som­marn är för­bi och de pes­si­mis­tis­ka påmin­ner om att vi bör­jar gå mot mör­ka­re tider igen.

Men just nu har vi ännu myc­ket kvar av som­mar­gröns­ka och bloms­terprakt. Visst kan man gri­pas av panik och tyc­ka det går allt­för fort, var­för reg­nar det hela tiden så man inte kan hål­la pick­nick i det grö­na, var­för är man för­kyld då man bor­de vara ute och nju­ta av som­ma­ren, var­för är det så kyligt att man inte kan nju­ta av en ledig dag på stran­den…

Män­ni­skan är tyvärr näs­tan ald­rig nöjd. I stäl­let för att grä­ma oss över allt som inte är exakt så som vi vill, bor­de vi lära oss nju­ta av det goda vi trots allt har. Reg­net gör kanske att allt är fro­di­ga­re och grö­na­re, och luf­ten är skön och syre­rik. Det sva­la väd­ret kanske gör att många väx­ters blom­ning hål­ler i sig läng­re…

Visst är ock­så de mest envi­sa ogrä­sen vack­ra när de blom­mar!

Gam­la akle­jor som kom­mer fram igen efter att fle­ra år varit “för­svun­na” i den för­vil­da­de träd­går­den. Vad fina de är!