I mitt förra inlägg kom jag in på ämnet dahlior. Dahlior var något som jag länge tyckte var något lite tråkigt och arbetsdrygt. Inte förstod jag riktigt vad det var för speciellt med dem heller. Jag tror det var i början av 2000-talet jag köpte två dahliaknölar, en röd pompon dahlia och dahlian Duet. Jag grävde ner dem i rabatten, de blommade och när hösten kom tyckte jag att det var synd att kasta bort dem. Då jag inte har källare kom jag överens med min mor att de fick övervintra i hennes. För varje år har samlingen ökat.. Hittills har jag fått dem att rymmas i hennes källare då jag stuvat ihop dem ganska ekonomiskt. Jag har kunnat göra det för att jag låtit knölarna torka i vårt förråd innan jag packat dem. Då har jag kunnat putsa det mesta av myllan från dem innan jag packat dem. Och för att få dahliorna att rymmas på vår lilla gård har jag fått komma på nya användningsområden. Som häck, inblandat med sommarblommor, i rabatter, i krukor, osv.. Varje år flyttar jag dem på olika ställen. Ibland förlorar jag någon, som den orange kaktusdahlian jag tyckte om. Det som gör det problematiskt med utrymmet är att jag samlar på 80–100 cm höga dahlior, för det är dem jag gillar bäst, helst kombinerat med lite udda färger om jag råkar hitta sådana.








Nu ska jag avsluta mina dahliatankar, för jag kunde hålla på i evigheter om dahlior. Kanske jag tar en liten dahliauppdatering lite senare på hösten.
Du har väl läst den fina boken Dahlior, skriven av Elisabeth Svalin Gunnarsson? Har man inte pippi på dahlior tidigare, så får man det när man ser de fantastiska bilderna på all världens sorter…
Jo, jag har läst den och har den hemma i bokhyllan 😀 Har också läst några på engelska som jag tyvärr inte minns namnet på mera. Den enorma mängd det finns av dahliasorter är överväldigande. Och fantastisk!