Det kan löna sig att sat­sa på väx­ter som blom­mar sena­re på som­ma­ren och hös­ten i träd­går­den. Vita blom­mor är tack­sam­ma såtill­vi­da att de lyser upp mot allt det grö­na och syns bra när det bör­jar bli tidi­ga­re skymt på kväl­lar­na. Gult är ock­så en färg som pig­gar upp, men det­ta är helt en smak­sak.

Jag klipp­te på våren ner min vita sidenk­le­ma­tis för att min man och jag lade till gal­ler på per­go­lan. Kle­ma­ti­sen har en otro­lig växt­kraft, och är redan högt upp på ställ­ning­en. För­u­tom att kle­ma­ti­sen är rik­blom­man­de, har blom­mor­na en spän­nan­de svag doft.

Hor­ten­si­or är klas­si­ker, jag har såda­na som behö­ver beskä­ras, men nu finns även såda­na som inte behö­ver beskä­ras, för att få sto­ra fina blom­mor. Fär­gen för­änd­ras när blom­mor­na blir äld­re. Finns i många for­mer och fär­ger.

Hum­le är en tack­sam växt att använ­da som insyns­skydd. Jag har fem stö­rar med hum­le, men i vin­ter är det dags att söka nya stö­rar. I höst mås­te jag kom­ma ihåg att ploc­ka till­va­ra hum­le­kot­tar och tor­ka. De är fina att använ­da då jag lagar mjöd på våren. Det är hon­plan­tor­na som gör kot­tar­na.

Sön­da­gen var en varm och fin dag, hum­lor­na och fjä­ri­lar­na sök­te sig ännu till blom­man­de väx­ter. Fjä­ri­lar­na sök­te nek­tar i äppel­myn­tan, ver­kar som de skul­le ha varit lite sena­re i gång i år på grund av den sva­la­re som­ma­ren.

Ännu vän­tar jag på en aster som slår ut verk­li­gen sent, först i slu­tet av måna­den. Men den som vän­tar på något gott vän­tar inte för­gä­ves.