I mitt barndomshem hade vi en drivbänk som länge skötte sin uppgift förtjänstfullt. Ramen var byggd av gamla bräder och gamla fönster fungerade som tak. När det blev svalare nätter täcktes konstruktionen med gamla gödselsäckar, och som tyngder sattes stenar på för att inte säckarna skulle flyga bort. Otaliga plantor har passerat vidare till rabatterna från drivbänken, och sedan har drivbänken fått fungera som växtlåda resten av säsongen.
Jag har ett litet växthus på tomten, men av någon anledning har jag en förmåga att odla mig själv ut ur huset. Då vår gamla duschhörna gick sönder och det inte mera gick att få reservdelar till den, började jag fundera om den kunde gå att använda till något annat. Glaset i den, var ju trots allt härdat, vilket är en bra sak. Efter att skåpet legat ute, hållit snö och kallt, och ogräset även vuxit bra under det och varit frodigt och fint, utvecklades tanken på en drivbänk vidare.
Sagt och gjort. Jag diskuterade med min händige man, som tycker om att snickra, och förklarade mina planer för honom. Så nu står det en drivbänk på vår gård och väntar på våren . Byggd av värmebehandlat virke och isolerad med styrox, som blivit över från tidigare byggnadsprojekt. Ändorna på duschskåpet är stängda med plexiskiva. Insidan skall vi ännu klä med byggnadsväv som också är sådant som blivit över från tidigare projekt. Dörrarna som förut varit skjutdörrar är nu ”måsvingemodell”, dvs. de sitter fast i åsen och öppnar ute vid kanterna, som takluckorna på växthus. Där skall ännu sättas fast en mekanism för att luckorna skall hållas uppe.
Jag väntar med spänning på våren, och att få odla i duschskåpet..