I mitt barn­doms­hem hade vi en driv­bänk som länge sköt­te sin upp­gift för­tjänst­fullt. Ramen var byggd av gam­la brä­der och gam­la föns­ter fun­ge­ra­de som tak. När det blev sva­la­re nät­ter täck­tes kon­struk­tio­nen med gam­la göd­sel­säc­kar, och som tyng­der sat­tes ste­nar på för att inte säc­kar­na  skul­le fly­ga bort. Ota­li­ga plan­tor har pas­se­rat vida­re till rabat­ter­na från driv­bän­ken, och sedan har driv­bän­ken fått fun­ge­ra som växt­lå­da res­ten av säsong­en.

Jag har ett litet växt­hus på tom­ten, men av någon anled­ning har jag en för­må­ga att odla mig själv ut ur huset. Då vår gam­la dusch­hör­na gick sön­der och det inte mera gick att få reserv­de­lar till den, bör­ja­de jag fun­de­ra om den kun­de gå att använ­da till något annat. Gla­set i den, var ju trots allt här­dat, vil­ket är en bra sak. Efter att skå­pet legat ute, hål­lit snö och kallt, och ogrä­set även vux­it bra under det och varit fro­digt och fint, utveck­la­des tan­ken på en driv­bänk vida­re.

Sagt och gjort. Jag dis­ku­te­ra­de med min hän­di­ge man, som tyc­ker om att snick­ra, och för­kla­ra­de mina pla­ner för honom. Så nu står det en driv­bänk på vår gård och vän­tar på våren . Byggd av vär­me­be­hand­lat vir­ke och iso­le­rad med sty­rox, som bli­vit över från tidi­ga­re bygg­nads­pro­jekt. Ändor­na på dusch­skå­pet är stäng­da med plex­i­ski­va. Insi­dan skall vi ännu klä med bygg­nads­väv som ock­så är sådant som bli­vit över från tidi­ga­re pro­jekt. Dör­rar­na som för­ut varit skjut­dör­rar är nu ”måsvinge­mo­dell”, dvs. de sit­ter fast i åsen och öpp­nar ute vid kan­ter­na, som tak­luc­kor­na på växt­hus. Där skall ännu sät­tas fast en meka­nism för att luc­kor­na skall hål­las uppe.

Jag vän­tar med spän­ning på våren, och att få odla i dusch­skå­pet..