I Träd­gårds­nytts serie om Måna­dens kruk­växt har Gina Åsten i mars tagit fram cine­ra­ria, en av mina per­son­li­ga favo­ri­ter. Här cite­rar jag det hon skri­ver om den här­li­ga, lite gam­mal­dags krukväxten:

Cine­ra­ria, Peri­cal­lis x hybri­da, utgör en rik­tig färg­klick var­helst den pla­ce­ras. Den finns i oli­ka nyan­ser av blått, rött och lila, ock­så i vitt och som två­fär­gad. Blom­mor­na är präst­krags­lik­nan­de och är sam­la­de som en skärm över blad­ver­ket. Den är myc­ket effekt­full tack vare sina gran­na blom­mor och sitt yvi­ga växt­sätt. Den pry­der sin plats i en fin ytter­kru­ka, eller så kan man stäl­la fle­ra exem­plar till­sam­mans i ett stör­re kärl. Cine­ra­ri­an är en säsongs­växt som blom­mar inten­sivt under en begrän­sad tid.

Sköt­sel

Cine­ra­ri­an trivs på en ljus plats, men inte i direkt sol. Ställ den inte ovan­för eller invid ett vär­me­e­le­ment. Den kan stå i rumstem­pe­ra­tur, men bäst pas­sar en tem­pe­ra­tur runt 10–13^o C, då blom­mar den en läng­re tid. Ett skyd­dat ute­rum eller en ingla­sad bal­kong kan vara bra plat­ser, men där kanske den inte får till­räck­lig uppmärksamhet.

Cine­ra­ri­an får inte tor­ka ut. Ge rik­ligt med vat­ten per gång, låt jor­dy­tan tor­ka upp mel­lan var­je vatt­nings­till­fäl­le. Om den slo­kar, sänk ner kru­kan i vat­ten en stund. Vid ojämn bevatt­ning kan den angri­pas av bladlöss.

Cene­ra­ri­an vill gär­na ha hög­re luft­fuk­tig­het än vad som nor­malt före­kom­mer inom­hus. Det kan man avhjäl­pa genom att stäl­la kru­kan på ett kärl fyllt med vat­ten. Duscha inte bla­den, om de hela tiden är fuk­ti­ga kan de angri­pas av gråmögel.

Cine­ra­ri­an kla­rar sig med den näring som finns i myl­lan, eftersom den slängs bort efter blomningen.