Fåglarna är vinterträdgårdens blommor, citerar mor som en av sina läsefrukter. Lycklig den som har en fågelmatning utanför köksfönstret att följa med. Resultatet från årets gårdsbongarjippo som Birdlife ordnar visar också hur stort intresse människor känner för fåglarna; över 600 000 fågelindivider rapporterades i januari med talgoxe, blåmes och skata i täten. Bergfinken var årets överraskning.
Och så väl man minns sina fågelmöten! Mitt livs första bergfinkar har jag sett på morbrors fågelmatning, och dubbeltrasten, nötkråkan, turkduvan och rosenfinken hos mor och far under olika årstider i Syd-Österbotten. Jag minns också den gången när tre trastar på en gång pickade i gräset på sommarstugen i Nagu: koltrast, björktrast och rödvingetrast i skenbar harmoni för en gångs skull, eller när gärdsmygen kom och satte sig på bänken någon meter ifrån eller den ömhet man kan känna för björktrasten som får en kull flygg i björken utanför fönstret i höghusets tredje våning. Då glömmer man allt förtal om dess brist på sångröst och hyfsat beteende som gett den olika öknamn. En viss upprättelse får björktrasten också i ornitologen och konstnären Lars Jonssons fina bok Vinterfåglar. Här möter vi i vackra akvareller och personliga reflektioner de vanligaste av vinterns fåglar, låt vara att horisonten är sydliga Gotland, många är bekanta också hos oss.
I år har jag glatt mig speciellt över mängden svartmes som har funnits vid uteserveringen. De är ganska nyfikna och inte alls så rädda som talgoxen, men mycket mindre.
Vi skall komma ihåg hur viktigt det är med fågelmatning på vintern. Vi ger lön åt fåglarna för det viktiga arbetet de utför i trädgården under växtperioden och hjälper dem att stanna på gården för att bygga bo senare. Vi vill att de ska trivas!