Sparsamma är vårtecknen i år när snö och is ännu ligger kvar. Läser om mars månad i en utgåva av Bondepraktikan från 2016 — den har utkommit i ständigt nya upplagor sedan år 1662, men ursprunget finns i Tyskland från år 1508:
Jag beskärer mina trä i thor: / Plöjer dertill min åker och jord,
Denna månad låt intet blod, / Bad och swett är då mig god.
Man får också veta att det är
“godt att handla med herrar, att wandra, att köpa waror och arbeta uti eld.”
Mest handlar dock Bondepraktikan om konsten att spå väder, men då ska man börja iaktta tecknen i naturen redan vid jul … Rådet om att vandra för tankarna till Chaucers 1300-tals Canterburysägner, som skildrar ett glatt följe på pilgrimståg genom England. Den klassiska prologen börjar i Harald Jernströms charmfullt ålderdomliga översättning:
När blid april med sina ljumma regn / har tagit marstorr jord uti sitt hägn och badat varje rottråd i den fukt / som skänker liv och skapar korn och frukt, Och när Zephiris med sin andedräkt / i alla hult, på varje hed har väckt de späda skott, när solen, dagens drot, / vädurens hus till hälften genomgått, och solig rymd är full av fågelsång / och fågelkvitter ljuder natten lång, (så eggar våren i små fåglars värld) / då längtar folk att dra på pilgrimsfärd
Eller närmare våra breddgrader: Luffarevisans
När vårens vindar rista / i knopparna som brista / då vill jag ut och kvista … Men äppelträdens skott är många och vandringslusten får bero -