Spar­sam­ma är vår­teck­nen i år när snö och is ännu lig­ger kvar. Läser om mars månad i en utgå­va av Bon­de­prak­ti­kan från 2016 — den har utkom­mit i stän­digt nya upp­la­gor sedan år 1662, men ursprung­et finns i Tyskland från år 1508:

Jag beskä­rer mina trä i thor: / Plö­jer der­till min åker och jord,
Den­na månad låt intet blod, / Bad och swett är då mig god.

Man får ock­så veta att det är

“godt att hand­la med her­rar, att wand­ra, att köpa waror och arbe­ta uti eld.”

Mest hand­lar dock Bon­de­prak­ti­kan om kons­ten att spå väder, men då ska man bör­ja iakt­ta teck­nen i natu­ren redan vid jul … Rådet om att vand­ra för tan­kar­na till Chau­cers 1300-tals Can­ter­bu­ry­säg­ner, som skild­rar ett glatt föl­je på pil­grims­tåg genom Eng­land. Den klas­sis­ka pro­lo­gen bör­jar i Harald Jern­ströms charm­fullt ålder­dom­li­ga översättning:

När blid april med sina ljum­ma regn / har tagit mar­storr jord uti sitt hägn och badat var­je rottråd i den fukt / som skän­ker liv och ska­par korn och frukt, Och när Zephi­ris med sin ande­dräkt / i alla hult, på var­je hed har väckt de spä­da skott, när solen, dagens drot, / vädu­rens hus till hälf­ten genom­gått, och solig rymd är full av fågelsång / och fågel­kvit­ter lju­der nat­ten lång, (så eggar våren i små fåg­lars värld) / då läng­tar folk att dra på pilgrimsfärd

Eller när­ma­re våra bredd­gra­der: Luffarevisans

När vårens vin­dar ris­ta / i knop­par­na som bris­ta / då vill jag ut och kvis­ta … Men äppel­trä­dens skott är många och vand­rings­lus­ten får bero -